Att pussla

Att jobba med reklam och kommunikation betyder pressat allt. Pressad tid, pressade pengar, pressade psyken. Vi som huserar på byråer är till 99,9% lite för mycket. För mycket kontrollbehov, för mycket estetik, för mycket nojer, för mycket nörderier, för mycket insnöning, för mycket mani, för mycket depression. På mitt jobb är vi alla för mycket. Jag vet att det är därför jag trots all press tycker väldigt om mitt jobb. För att vi alla bara är för mycket. Jag kan inte vara på ett ställe där alla är lagom eller lite för lite. Då blir jag extrem och det vore ju nojigt.

Det knepiga är när barn infinner sig i det här. Då blir mycket bara ännu för mycket och det blir overload. Dagishämtningar ger alla hicka och sjuka barn får systemet att börja brinna. Vi jobbar ju med liv och död.

Nu har jag en sjukling hemma. En som får feber en gång per månad. Det borde vara förbjudet med så mycket feber. Det betyder otillräcklighet på alla plan. Nojorna biter sig fast som en giftig orm. Jag är en dålig mamma. Jag är en dålig arbetare. För att inte tala om vilken dålig fru, vän, dotter, syster jag är. Det går över när febern går över. Jag vet, jag är bara för mycket.